Utvandrarna från Ljuder socken i Småland har äntligen nått sitt nya hemland – det stora Nordarmerika. Tillsammans beger de sig till Minnesota där en av de medresande har sin son. Där ämnar sig Karl Oskar hitta mark för att börja sitt liv som en amerikansk bonde och försörja sin familj. Hans reskamrater, även Kristina, tvivlar stundtals på honom då det visar sig vara långt till Minnesota men i Karls Oskar sinne vilar minnet efter hans avlidna dotter Anna vilar fortfarande tungt och han vägrar att förlora ett till barn på det sättet. Karl Oskar drömmer att bygga ett nytt hem som ska kunna ge honom möjligheten att verkligen ta hand om sin fru och sina barn; aldrig ska de gå igenom allt de var tvunga att gå igenom i fosterlandet. Men hans yngre bror Robert, den evige naiva drömmaren, har fått nys om guldruset i Kalifornien och det är det enda han kan tänka på. Han bara inväntar den dagen han kan hoppa på nästa båt och ta sig till guldets land. Där ska han bli rik och försäkra sig att han aldrig ska behöva ha någon mer husbonde i hela sitt liv. Moberg är en mästare. Hans karaktärer är levande och älskvärda – även om de har sina uppenbara brister (jag tänker speciellt på deras tendens att tänka på nativamerikaner som hedningar eller djurliknande). Men det är aldrig på ett sätt så att man ogillar dem, utan snarare kommer deras fördomar på sådana sätt att man skulle vilja sätta sig ner med dem och diskutera ämnet för att de ska få kunskap och förståelse om saken. Jag är alltid lite vaksam när det gäller att läsa böcker som utspelar sig för i tiden för många av böckerna har en tendens att vara sexistiska eller dylikt. Men trots att man ser stora klyftor mellan män och kvinnor i Mobergs böcker så känns det som att det är karaktärerna som är sexistiska och inte själva boken. Det är en stor skillnad (speciellt när det handlar om transpersoner, men det är kanske inte så relevant just här) och har stor inverkan på hur man ser på karaktärerna. Karl Oskar och Kristina (fast speciellt Kristina) har en tendens att se världen på ett sådant sätt som kyrkan säger att de ska se den. Trots det så känns dynamiken mellan dem rätt jämlik; Karl Oskar beter sig inte överkastad Kristina. Däremot är det definitivt inte jämställt mellan dem och det är väldigt uppenbart ibland - som det faktum att Karl Oskar ofta beger sig utanför hemmet men det är endast väldigt sällan som Kristina kommer utanför deras ägor. Det är något som uppenbart drabbar henne hårt då hon inte har några vänner i närheten. Vad jag älskar mest med böckerna är hur mycket jag har kommit att älska deras familj. Trots att det inte händer jättemycket – även om det finns små handlingar i boken så är det inte en stor handling med början, mitt och slut genom hela boken – så är det helt underbart att läsa sexhundra sidor om deras liv. Jag skulle antagligen kunna läsa ett hel bok om pajbak om det är Kristina som bakar – och så är ju paj otroligt gott.
Äntligen har jag börjat komma in i den här serien. Jag kan inte alls påstå att första boken var dålig. Den var bara inte tillräckligt bra för att jag skulle bli helt och hållet indragen i berättelsen. Och hade det inte varit för statusen på den här serien så hade jag väl kanske inte varit så mån om att fullfölja läsningen. Men nu har jag tänkt att göra det hur som helst och jag är lättad över att berättarkvaliteten har ökat i den här boken. Mobergs berättande är mer välarbetat och har inte fullt så klumpiga anföringar som jag tyckte att Utvandrarna hade. Det gör att jag inte behöver gå och störa mig på författande och istället kan föras in i berättelsen i sig. Och det är ju där Moberg har sin styrka. För mig är det först när Karl-Oskar hittar marken som berättelsen verkligen börjar bli intressant och den lyckas fånga mig. Det är svårt att säga varför, men där landar väl berättelsen på något sätt.Nu är det bara att plocka upp Nybyggarna och jag får hoppas att Moberg fortsätter att förbättra sig (och att inte det här var höjdpunkten i serien) så kan ju det här lova riktigt väl.
Five stars for the following reasons: The writing is excellent and the story is very real. I have ancestors from Smalland, Sweden and others who actually made this journey so the family connection makes this book that much more interesting, insightful, meaningful, etc. for me. No vampires or magic or strange societies, but lots of real life: husbands and wives, babies, friends, struggles to survive. Plenty to laugh at, plenty to cry at, all wonderfully told. Can't wait for the library to buy me the next one :)
—Kaijsa
Another book I regularly re-read. In this volume Karl Oscar begins in earnest his new life in the wilderness of territorial Minnesota. The book begins with the family's arrival in the New York of 1850 and the long and fairly arduous journey to Chisago Lake. The triumph Karl Oscar feels when he pushes his stick into the ground and finds NO ROCKS is quite palpable. (If you ever visit Kronoberg in Sweden and see the heart-breaking fields full of huge erratics pushed to one side to enable a bit of planting between them, you'll understand.) The book ends with their first anniversary away from Sweden and so deals with the ambivalent feelings of the characters and shows how America is changing them.
—Laurie
This was an excellent book. One person called it a documentary novel. I have read a lot of books about immigrants and early settlers but I was struck in this book by how language played such a pivotal role in the settlers ability to move across the ocean, the land, and through the towns. It was interesting to see how their preconceptions changed to new erroneous impressions in their first year inAmerica. Impressions formed by what they saw, experienced, were told by others and by their imaginations. How often does that happen to us? Did the book captivate me to where I could not put it down? No. But I very much enjoyed reading it, and put it aside occasionally when life was hectic so that I could look forward to picking it up again and leisurely enjoying it. I will look forward to reading other books by this author. This was the second in a series of 4 recommended by a friend. I will read the first book next.
—Melody
