About book Horrific Sufferings Of The Mind-Reading Monster Hercules Barefoot: His Wonderful Love And His Terrible Hatred (2007)
Konigsberg, 1813: nel bordello della città due prostitute stanno partorendo. Una di esse dà alla luce una splendida bambina, Henrietta, l'altra muore partorendo un maschietto orribilmente deforme, la cui sopravvivenza di anno in anno sfida la scienza, e che viene battezzato Hercule. I due, nonostante le atroci differenze, cresceranno fianco a fianco amandosi teneramente. E quando il bordello cade in disgrazia e i due vengono separati Hercule, nonostante le indicibili sofferenze a cui è soggetto, avrà l'unico obiettivo di ritrovare l'unico e grande amore della sua vita. Questo è un romanzo dal titolo ingannevole, dato che più che di una storia d'amore si tratta in realtà della storia di Hercule Barfuss e delle sue traversie. La relazione con Henrietta (ed Henrietta stessa) sono abbastanza trascurate dall'autore, che si diletta più che altro a raccontare prima le atroci sofferenze che Hercule subisce a opera di vari enti (un manicomio, la Chiesa, l'Inquisizione) e poi la sua spropositata vendetta. Anche la parte finale della vita di Hercule, che sarebbe stata molto interessante, viene liquidata in poche pagine. *** SPOILER*** Considerando la vita di Hercule, i suoi difetti fisici e il suo "dono", ho trovato un po' bizzarra la "morale" dell'autore (ovvero la sopravvivenza dell'amore anche dopo la morte) e soprattutto la sua diretta conseguenza, ovvero la trasformazione del rapporto di Hercule con i suoi simili. Prima per decenni viene torturato e quasi ammazzato, poi invece nessuno fa più caso alle sue malformazioni e anzi, diventa felicemente parte di una comunità...mah? ***FINE SPOILER*** L'amore colmava ogni angolo della sua mente dove la follia non s'era ancora insediata. Era pronto a rinunciare a tutto, solo per poterla incontrare un minuto, e spesso la nostalgia si faceva così acuta da fargli dimenticare la sua situazione e il luogo dove si trovava. Sapeva che lei lo stava aspettando, e ritrovarla era l'unico scopo della sua vita. L'odio era il suo unico amico, il suo scudiero fedele. Portava un odore di cadavere, di terra inacidita, sudore freddo e sterco, un odore dell'alito dei morti e del sangue di mille bestie da macello. Il suo odio aveva anche un suono: una sorta di brusio che non s'interrompeva mai. Era l'acufene dell'odio. Senza posa risuonava dentro di lui, ronzante come una tignola contro il vetro di una lampada; senza posa lo teneva sveglio, l'unico suono che egli avesse mai percepito, e gli ricordava la vendetta che doveva essere riscossa.
För att vara rättvis mot boken har jag delat upp recensionen i två delar, det positiva och det negativa.Det positiva med den här boken:- titelnFantastisk så klart (innan man läst boken), det var framförallt den som övertalade mig att läsa boken- den korta historien i början om en koloni av döva En idyllisk bild av ett samhälle, intressant bild av dövhet- delar av beskrivningen av Vatikanens hemliga bibliotekFörmodligen mest eftersom delar av mig älskar en konspirationsteoriDet negativa: - historienSträcker sig över tid och rum att kännas intelligent eller spännande. Den 'fule' Hercule Barfuss och den 'vackra' Henrietta Vogel föds på samma bordell som varandras övertydliga motsatser. Eftersom hon endast är där för hjältens skull är hon rakt igenom god och störs aldrig av Hercules groteska yttre utan älskar honom utan en tanke på annat. Henriette rövas bort av en ond sadist och Hercule jagar henne över hela Europa eftersom han i princip är definitionen av besatt kärlek. Under jakten är det naturligtvis förfärligt synd om Hercule eftersom alla hatar honom för hans yttre. - språketVill vara bombastiskt och romantiskt men säger egentligen aldrig något av värde. Jag blir frustrerad gång på gång för jag ville verkligen att en bok med en sådan fantastisk titel skulle betyda något. - karaktärernaSom nämndes innan är de tecknade med samma finess som en turist-karikatyr. Man kan för all del ha ytliga symboliska karaktärer och komma undan med det (som Dickens), men då måste något annat väga upp för det, en bra historia, ett fantastiskt språk, osv. Både Hercule och Henriette är platta att jag känner att de är två klippdockor som författaren leker med för att visa att kärleken är FANTASTISK och överkommer allt. Slutsats:Min gissning är att Vallgren inför den här boken förläste sig på Den unge Werthers lidande och Skönheten och odjuret.
Do You like book Horrific Sufferings Of The Mind-Reading Monster Hercules Barefoot: His Wonderful Love And His Terrible Hatred (2007)?
Wow, I really wanted to like this book, it seemed that it would be intersting, and it almost was. It had the elements of a short story and it dragged because it was made into a novel. The characters were hollow accept for the "Hero" Barefoot, but even then... The story telling was disjointed and confusing, I often had to double back in a chapter to see if I skipped a major event that was being discussed or I needed explanaiton that was skipped over. The non-sequesntial stroy telling can be done well, this was not. I don't know why I have even ranked this book with two stars, except to say that there is some exceptionally beautiful sections in this book, the words and the way they are written is stunning. The book starts very well, the first two chapters I was eager to see where this was going, but when I got there I realized that I just didn't care. Maybe I am just an idiot, but this was a good idea woefully short on a good execution.
—Pete
I read this book on the original language (Swedish) and it really is one of the best books in Swedish literature for a very long time. It takes you through adventures both amazing and horrible and feelings of joy and despise. The reason it doesn't get five stars is that on occasion it gets somewhat pretentious but overall it is a great piece. It really is a shame about the title. I just know how a title like this puts me off reading the book and I would never have read it unless two colleagues of mine recommended it. Therefore, please ignore the title and enjoy the great adventures of Hercule. You will not regret it.
—Frosty Dahlia
Det är inte bara hans kärlek som är vidunderlig – utan också han själv, Hercule Barfuss. Alltsedan han föddes på ett glädjehus i Königsberg 1813 har han väckt människors fasa med sin vanställdhet. Han är också döv, och dvärg, men han har fått en sällsynt gåva – förmågan att läsa andras tankar. Den kommer att skänka honom ett våldsamt och märkligt öde, och farliga fiender.Den här boken diskuterade vi under andra bokcirkelträffen. Jag gillade den första början av boken, men tappade sedan intresset när Hercule beger sig ut för att hämnas sin älskade. I det läget borde boken ha döpts om till "Den vidunderliga hämndens historia". Tre av oss i bokcirkeln tyckte inte alls om boken och en älskade den. Framförallt störde vi oss på språket där författaren bitvis gått till överdrift i sina beskrivningar av personer, miljö och dylikt.Vissa scener har etsat sig fast på näthinnan t.ex. scenen där björnen blir torterad eller när katten gör entré. Jag har svårt att se varför författaren fick Augustpriset, jag anar att det annorlunda språket spelade in.
—Flygaren
